När jag var mindre, högstadiet typ så hade jag en polare Rikard. Hans mamma hade ett dagis hemma med typ 10 barn.
Dom skulle ha ett julfirande några dagar innan jul och ville ha en tomte. bara för att jag var den enda ”tjocka” människan den här familjen kände, ja, det är förklaringen jag fick så fick jag jobbet
Allt gick bra, jag var där hela kvällen, som jag.. sen kom mamman och sa, nu är det dags.
jag gick ner i källaren fick en påse julklappar, ett lykta och tomtekläder. när jag satte på mig dom märker jag att byxorna är lite stora, allt är lite stort.
men inget att tänka på, nu är det bara köra.

Jag går runt huset och kommer till gården på framsidan. jag ser små förväntansfulla barnansikten nästan tryckta mot fönstret i köket, och man ser hur deras andning bildar kondens på glaset.
jag går sakta och vad jag ansåg va tomtelikt och tänkte att jag nog var den bästa tomten någonsin.
Jag kommer fram till trappen upp till dörren av huset och märker att mina byxor hålla på att ramla ner.
jag håller i en påse julklappar och en lykta så mina händer är uppbundna och kan inte göra något.
jag går lite bredare och tänker, det är lugnt, inte så långt kvar.
jag knackar på…

Dörren öppnas, alla barnen, deras föräldrar, hela min polares familj står i en halvcirkel innanför dörren.
barnen tittar förtjust på den röda gestalten i dörröppningen. jag tar ETT steg in i huset,
samtidigt som jag säger ”Ho, ho, ho, finns det några snälla barn här?” och mina byxor faller ner..
lämnande mig i kalsonger, tomteskägg och två uppbundna händer från att skyla mig framför publik…

J.O.H.N.

Relaterade inlägg


DubCnn Agency AB ansvarar inte för vad redaktionen, bloggare och artister uttrycker i text, ljud och bild. Sidan är en nyhetskanal med fritt flöde och här gäller individens ansvar.